dikt. av: emilia blomqvist.

Flickan var ledsen, flickan mådde skit.
Flickan velade, både hit och dit.
Ångesten tog över, hon fick ingen luft.
Hon orkade inte mer allt var så tufft.
Hon fick höra skit från både sin mamma och far.
Det har hållt på i så många dar.
Till och med år.
Gör så ont, hon har grus i sitt sår.
Hoppet är borta, finns ingenting kvar.
Hon ropar efter hjälp men får inget svar.
Hon mår så dåligt så att hon inte vill leva mer.
Det är ingen som all hennes sorg ser.
Hon har ingen ork kvar, ingen kraft att kämpa.
Det finns inget som kan dämpa hennes smärta.
Nu har flickan bestämt sig livet får en sista chans.
Sen försvinner hon någon helt annanstans.
Nästa gång när du åker tåg kanske hon står framför.
Tåget tutar, bromsar men hinner inte och flickan dör.



av:emilia blomqvist.

http://emiliablomqvist.blogg.se/

//alexandra hjorth.


Kommentarer
Postat av: Sara (7b)

skrev du det dära väldigt nyss?!

för jag tittade igenom bloggen och när jag kom upp igen var det ett nytt inlägg....

blev lite konstig i huvet då ;S

2011-07-25 @ 19:43:18
Postat av: Sara (7b)

BRA, dikt förästen den var lite sorlig men aja alla dikter är inte skojjiga:)

2011-07-25 @ 19:45:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0