alexandraoemma

Genom allt står jag fortfarande upp & är glad och lycklig :D

Godmorgon hearts!

Japp, jag lovade mig själv att göra ett läsvärt inlägg idag.

Jag måste verkligen förstå att jag kan klara av allt om jag vill. När slutade jag lita på mig själv? När slutade jag tro att jag kunde klara allt? Alla år som jag var så stark så jag kunde stå på ett ben och fortfarande ha balans kvar, styrka att dra mig upp på de allra krånligaste små vägarna. Jag VET att jag fortfarande är så sjukt stark. Men hela detta året har jag tvekat så sjukt mycket på mig själv, DET ÄR SÅ ÖVER nu. Jag kommer aldrig sluta kämpa nu, om jag tar två steg fram och ett bak har jag iallafall tagit ett steg fram. Positivt! :)

För att ta sig upp från allt igen och bara köra stenhårt måste man få fram & motgångar. Alla har up & down's. Iallafall jag! Mina motgångar har jag ju klarat av om jag tänker efter. Jag står faktiskt kvar, jag lever, jag mår as bra, jag är jag, jag har lyckats med vissa grejer som jag ville, jag är Emma. Som mamma sa, det har hänt mycket med mig på två år! Liksom tagit ett steg till in i "vuxenlivet" eller hur man ska förklara det. Ja, de har jag absolut!
Sedan... måste jag lita på mig själv. Jag kan ju klara av saker. Denna dagen på bilden är orförglömlig oavsett (bilden) <3
- 
Jag bara skrev av mig lite, puss /Emma ♥