alexandraoemma

Minns alla ord varje, rad ja skrivit.
Minns det som igår, första gången du log,
som om jag snubblade pladask på marken & bara dog.
Men du finns kvar, allt var svävande men nu så ser ja klart.
Vill säga någonting, men kan inte tänka klart.
Allt bara suddas ut för en sekund, du får mig att må bra.
Tar tag i din hand, stiga på utan att tveka en minut.
Mina minnen höll mig uppe varenda dag, du är som att andas för.
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp, trots min väg varit lång.
Jag gav aldrig upp dig när du försvann.

/Emma ♥